Aros
Aros var en haflingervalack en isabellfärgad D-ponny. 
Född i Tyskland runt -95,e. Anderes och u. Ballerina.
I Tyskland tävlade han fälttävlan om jag minns rätt och sedan importerad till Sverige. En vimsig och småttgalen häst. Han älskade att hoppa, men dressyr gick inget vidare då han hade spatt i ett bakben och inte kunde gå i takt i trav. Han hade sina små idéer för sig när man hanterade honom, helt plötslig kunde han "glömma bort" att man ledde honom och bara dra iväg. Samma sak i skogen, han kunde få ryck och bli "rädd" för något han gått förbi 10minuter tidigare och inte brytt sig om alls.
Jag startade honom i någon klubbtävling, han var den första hästen jag tävlade faktiskt.
Tyvärr såldes han för något år sedan, han flyttade sedan tillbaka i någon vecka året efter då ägaren hade skadat sig. Fick rida min lilla älskling igen då, men han var inte samma häst längre... Några månader senare fick jag reda på att de hade avlivat honom, hans spatt blev för smärtsamt så det var bäst så.
Bilderna är från 07/08 någon gång om jag inte minns helt fel. Kan inte direkt säga att jag var stolt över min ridning då menmen, man lär sig hela tiden ;)
Bragett
Känns som om det just nu bara blir en massa bilder på hästar jag ridit. Men det är bara för att jag håller på att sortera igenom lite bilder, och de jag tycker om hamnar här. Därför har vi här Brasse, nordsvensk travare, som en enligt en dressyrdomare såg ut som en haflinger och rörde sig som en andalusier. Inget dåligt betyg på en 20-årig valack som tidigare i sitt liv inte gjort särskilt mycket och som enligt historien skulle varit nära att brännas inne i ett stall så att förra ägaren trodde han var död i typ 5 år eller något^^
Saknar Brasseman, han är riktigt cool!
Smedhults Atoz
Min fina Atoz, bara en stund innan vi fick vår första rosett tillsammans =)
Bara för att han är så vacker...
Pello
Hann ju inte blogga igår... Då var det snälla underbara Pellolellos födelsedag!
Hela 14 år blev lilltjejen. Grattis i efterskott!
Ekhagas Toblerone
Det är viss skillnad mellan nu och då...
Då var han en mjuk pälsboll utan dess like. Hur mysig som helst! Och liknar mest sin far...
...nu däremot har han tappat all gosig päls och skaffat lite längre ben. Han liknar sin mor mer och mer för var dag, fast huvudet(både insida och utsida) är fortfarande likt faderns =)
Elllen här :D
hejhej, sitter hemma hos mia med maria. Passar hero och hästarna medaans mia är ute och super :)Här finns en massa gott att äta, ellen gillar't.
hmm, har inte så mkt att säga faktiskt.
så detta blir ett kort inlägg får återkomma när jag har nått skoj att säga!
nu ska vi ut och mata hestaaar :M
puss&kraam
Hilda gästbloggar :)
Hej!Sitter hemma hos Maria och är snäll och social.
Hon är trevlig hon! :)
Och jag med, såklart...
Haha. Jag smaskar i mig godis nu. Såna där snöbollar, såna små söta kolagrejer. Mums.
Dåliga minnen drabbar mig.
FLASHBACK!!!;
En gång råkade jag äta en blackboardkrita,
Jag trodde det var en sån där söt liten grej :S
Den smakde inte så bra...
Så nu håller jag mig till godis.
Appropå snö, så är det kallt ute.
Det gillas inte.
Min andedräkt fryser på halsduken.
Och man halkar ju ännu lättare än vanligt.
särkilt jag med min klumpighet...
Hahaha. XD
Nej, jag borde nog sluta svammla, annars kanske Maria blir arg på mig :S
Haha, glöm inte skratta åt den fina bilden :)
// hIldA ;*
Ellen!
Ellen träffade jag först hos Mia, i stallet, och i början tyckte jag väl om henne som om alla andra, en helt vanlig tjej som också tyckte om hästar. Och jag brydde mig väl inte direkt om henne. Hon hade sina kompisar, jag hade mina och det ledde till att vi aldrig umgicks sådär jättemycket. Men sedan började vi rida tillsammans, kommer inte ihåg när vi började, men det måste varit förra våren nån gång. Vi började umgås mer, och jag började inse att hon inte var nån liten störig skitunge trots allt(hon är 4½år yngre än mig) Me liked her!När jag sedan skulle ut och tävla, så fanns hon där som moraliskt stöd och skötare, och jag vet inte om hon förstod hur mycket det betydde för mig att ha henne där. Och hade hon velat tävla, vilket hon inte ville, hade jag utan tvekan ställt upp.
Sommaren kom, och då skulle vi båda ha sommarhäst, så vi tillbringade mer eller mindre all vår tid i stallet och på hästryggen. Och vi hade skitkul rent ut sagt!
Ellen är en rolig person, som jag efter hela sommaren nästan kom att betrakta som en syster, hon rider tråkigt nog inte längre, men har lovat att följa med ut på tävlingarna i alla fall(puuh, jag kommer inte dö...) Men hon är inte bara rolig, hon är en helt fantstisk och underbar person som jag är så glad över att jag har lärt känna, Hon är en av de få som jag litar så gott som 100% på. Hon är helt enkelt bäst!
Önskar dig all lycka i livet, och hoppas att vi kommer att fortsätta hålla kontakten med varandra!
