Ellen bad mig att skriva om hur förbannat bra hon var, så det får jag väl ta och göra. Varning för lite lagom ointressant^^

Ellen träffade jag först hos Mia, i stallet, och i början tyckte jag väl om henne som om alla andra, en helt vanlig tjej som också tyckte om hästar. Och jag brydde mig väl inte direkt om henne. Hon hade sina kompisar, jag hade mina och det ledde till att vi aldrig umgicks sådär jättemycket. Men sedan började vi rida tillsammans, kommer inte ihåg när vi började, men det måste varit förra våren nån gång. Vi började umgås mer, och jag började inse att hon inte var nån liten störig skitunge trots allt(hon är 4½år yngre än mig) Me liked her!
När jag sedan skulle ut och tävla, så fanns hon där som moraliskt stöd och skötare, och jag vet inte om hon förstod hur mycket det betydde för mig att ha henne där. Och hade hon velat tävla, vilket hon inte ville, hade jag utan tvekan ställt upp.
Sommaren kom, och då skulle vi båda ha sommarhäst, så vi tillbringade mer eller mindre all vår tid i stallet och på hästryggen. Och vi hade skitkul rent ut sagt!

Ellen är en rolig person, som jag efter hela sommaren nästan kom att betrakta som en syster, hon rider tråkigt nog inte längre, men har lovat att följa med ut på tävlingarna i alla fall(puuh, jag kommer inte dö...) Men hon är inte bara rolig, hon är en helt fantstisk och underbar person som jag är så glad över att jag har lärt känna, Hon är en av de få som jag litar så gott som 100% på. Hon är helt enkelt bäst!

Önskar dig all lycka i livet, och hoppas att vi kommer att fortsätta hålla kontakten med varandra!