Hemma igen efter en trevlig dag hos mormor. Bilturen dit var dock inte alltför trevlig, fick sitta i baksätet och dessutom en grymt krokig väg vilket gjorde att jag mådde sjukt illa när vi väl kom fram. Pappa var väl inte alltför lycklig när vi skulle åka hem igen då han blev förpassad till baksätet^^
Vi blev bjudna på jättegod fika och lite annan mat. Satt även och spelade Spore ett bra tag. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker om spelet eller inte. Det är så konstigt så jag vet inte vad, men då matchar det å andra sidan mig så...

Vet inte heller riktigt vad jag ska tycka om att vår stationära dator har lagt av för gott. Lite problem blir det ju att jag inte kan skriva ut någonting längre, och att mamma måste låna min dator för att kolla e-posten. Men sedan kommer ju fördelarna: jag kan ha mitt skrivbord fritt från dator, och istället ha den i datorrummet, har slutligen en fullt fungerande mus att använda samt en internetuppkoppling som går snabbt och inte stänger ner stup i kvarten. Så ett tag ska jag nog stå ut ;P

Har fortfarande lov, men stressen brinner i mig. Så mycket som måste göras innan jag kan få vila. Nya saker som dyker upp hela tiden, pressen på att prestera. Aldrig en sekund då jag är helt avslappnad, alltid finns det mer att göra. Vill bara blunda och vakna upp igen mitt i sommaren då jag äntligen kan få ta ett djupt andetag och slappna av. Samtidigt vill jag inte att detta ska ta slut, jag vill ha min trygghet veta hur allting är. Inte bli utkastad i en oviss framtid som jag inte har någon aning om vad jag ska göra med. Kan inte göra annat än att hoppas på att den i alla fall för något gott med sig.