Jag vill inte längre. Klarar inte av att vara en helt annan person än den jag var innan. Innan då jag bet ihop och gick igenom svårigheterna, var så envis så det nästan var jobbigt. Hade kämparglöd. Allt det är borta nu, bryter ihop för minsta lilla motgång, klarar inte av att ta mig upp ur gropar jag trillar ner i. Gropar som jag tidigare med lätthet skuttade ur.

Det som tidigare var min trygghet, min tillflyktsort, mitt gömställe flyr jag nu ifrån. För att skydda mig själv. Jag har tappat fotfästet helt, vet inte vart jag ska vända mig längre. Enda stället jag känner till är mig själv, men jag kan inte vända mig inåt igen. Har inte funkat tidigare, och kommer inte funka nu heller, bara gjort det värre tidigare.